aalexi

Hej!

Asså det är helt sjukt att jag, mitt i natten sitter och skriver långa inlägg om min sötnos, PÅ mobilen:D
Hahahahah!!! Men jag mår så himla bra av att skriva av mig här när det behövs:)

Idag så hade jag och mina stallkompisar en liten rykttävling. Jag hade såklart Windy!
Jag la ner mycket tid på knoppningen efter som att jag är jättedålig på det, så jag övade!!
Om jag ska vara helt ärlig nu så blev jag faktiskt ändå nöjd med dom! :)
Annars så blir dom alltid stora som köttbullar eller avlånga som små snoppar:D
Hihihi! Konstiga jämförelser men sant är det iaf! ;)
Jag sa till alla att dom blev jättefula men det blev dom också! Men snygga i jämförelse med vad dom brukar bli!
Sen skulle vi linda benen på dom också!
Windy blev en Barbiehest med sina rosa beebiiii lindor! :)
Sööt är hon:)

Jag är så sjukt lycklig över att just JAG får ta hand och rida denna helt fantastisk ponnyn!
Jag är sjuuuuukt tacksam för det, inerst inne, även om jag tjatar om massa annat också! :)
Men just nu är Windy det viktigaste i mitt liv och jag kämpar varje dag och varje hundradels sekund för henne.
Hon är mitt liv det ända som får mig att fortsätta kämpa när livet känns piss! :)

Jag kämpar för Windy när jag gör läxor, är i skolan, går upp ur sängen på morgonen, cyklar till stallet, rider, städar rummet... Allt jag gör så kämpar jag för henne. För om jag inte gör det så får vi inte behålla henne!
Så enkelt är det!

Just nu så känns det som om inget fungerar mellan oss!
I skogen struntar hon i mig, på banan kör hon upp nosen i vädret och tjurar, i stallet gosar vi i 2 sekunder innan man får en nock i pannan.
Men allt jag gör för henne hjälper oss att komma steg för steg närmare vårt mål.
Både bra och dåliga sker.

Budskapet med denna text är "sluta aldrig tro på er själva, fortsätt kämpa, allt kan va slut imorgon".